Vart står jag nu
Tiden och motivationen har inte riktigt räck till för att mina tankar ska formulerars på ett tangentbord dom senaste veckorna. Men sena fredagsnätter när musiken är som bäst kommer orden och motivationer rusande.
Semestern är över för denna sommar och jag har hunnit jobba hela två veckor redan, lika länge har jag hunnit besöka gymmet flitigt efter jobbet. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det kändes i knoppen efter första passet efter nästan 3 veckors frånvaro (pga vilovecka och ryggont efter hästolycka) kroppen fick dock lida desto mer.
Ska jag vara ärlig så har denna semester inte varit någon resa på rosa fluffiga moln utan snarare varit en liten resa till helvete och tillbaka, som dock har kantats av massa underbara stunder såklart.
När man som jag har tagit sig ur en depression finns det ingen värre känsla än när kroppen börjar ge varningssignaler om att man inte riktigt mår hundra bra! Man vill inte vara med längre utan vill bara springa åt ett annat håll och fly från dumma tankar och den obehagliga känslan av att inte räcka till, att man inte duger för den man är!
Jag har under en tid inte riktigt kunnat lätta på trycker och bara gråta en skvätt och har känt mig enormt ensam här i lägenheten. Efter att det där trycket har byggts upp tillräckligt länge så brister tillslut allt och det hela kom faktiskt till en punkt då jag i panik låg på golvet och tårarna bara sputade ur mig. Efter ett samtal med min kära mor så körde jag sent på kvällen ut till en del av min lilla familj på landet och tog en paus från alla dumma tankar.
Idag är det otroligt mycket bättre, Jag har fått börja jobba på nyproduktion istället för på bygg service och det känns verkligen som att jag lär mig något nytt hela hela tiden, går det fortare och blir det bättre om jag gör si eller så och hur tillför jag för att tillföra så mycket som möjligt! Träningen en stor del av den lediga tiden just nu tillsammans med mat och sömn så det finns inte riktigt tid för dom där dåliga stunderna att leta sig fram.
Nu har jag blottat mig tillräckligt för ikväll, men när jag känner att jag behöver påminna mig själv om att det alltid blir bättre oavsätt hur tufft det är så kan jag snegla på denna text och bara känna att jag har gjort denna resa förut och fixat det förut, så varför inte nu? Dessutom finns det ingen stund som du lär dig så mycket om dig själv som när du är som svagast! Man måste alltid se det positiva i det negativa! :)
nä ni nu blir det natta macka :D måste ju ta hand om den lilla kurrande saken!
jag bjuder på en mat försäljande apa såhär mitta natta!
Glädjen tar vid!
Eftersom att jag föll av en häst för snart två veckor sedan så vart det en extra vilovecka.
Men i måndags så fick jag åter igen uppleva den underbara känslan när jag klev in genom dörrarna på gammlia och slängde av mig ytterkläderna och mördade framsida ben!
Jag kan lova att jag aldrig har haft en sådan sjuk träningsvärk i benen förut, men känslan är lika underbar!
Igår blev det axlar, triceps och mage
Och med tanken på den sjuka träningsvärken i benen så skjuter vi på ryggpasset till imorgon!
Marklyften tar lite för bra på benen! Alltså fick jag återförenas med min älskade bänkpress under bröst och triceps passet idag och såhär lycklig har jag varit över att få börja träna igen :D
